Vaxholms kastell
Livet bakom murarna
Att Vaxholms kastell ligger mitt i sundet mellan Vaxholm och Rindö är inte en slump. Det var ett av de två sund där större fartyg kunde passera om de ville anfalla Stockholm. Det insåg redan Gustav Vasa, och 1560 stod den första, bemannade befästningen klar på Vaxholmen, ön där Vaxholms kastell idag ligger. Det blev grunden till Vaxholms fästning, den samling av befästningsanläggningar som tillsammans försvarar Stockholms inlopp. Men också starten av Vaxholm som samhälle.
Stockholms starka värn
Gustav Vasas fästning var ett tre våningar högt stentorn, bestyckad med kanoner. Det kastell vi ser idag stod färdigt 1863 och var som ett eget samhälle mitt i sundet, med soldater under utbildning, höga militärer med familjer, tjänstefolk, kokerskor och hantverkare. Till och med egen skomakare, brandkår och mekanisk verkstad fanns på ön.
Ambitionen var hög – Vaxholms kastell skulle bli Stockholms starka värn och skydd mot inkräktare en lång tid framöver. Bygget tog 30 år och var ett av de mest arbetskrävande byggnadsverk som genomförts i Stockholmsområdet efter Stockholms slott. Totalt användes ca 30 000 tuktade granitblock för att bygga de mer än två meter tjocka yttermurarna. 150 kanoner var placerade i bombsäkra valv i flera våningar. Här skulle ingen komma förbi.
Det var bara en sak. Under de 30 år som det tog att bygga Kastellet utvecklades försvarstekniken. Istället för kanoner med runda kulor som tidigare använts infördes nya räfflade eldrör. Med det räfflade artilleriet fick projektilerna en helt annan kraft och träffsäkerhet. Det hade man inte tagit höjd för, och när man 1872 gjorde en provskjutning mot fästningen visade det sig att de nya projektilerna gick rakt igenom murarna. Därmed hade Kastellet spelat ut sin roll som huvudstadens starka värn – bara nio år efter invigningen. Istället användes Kastellet fram till 1940-talet som stabsbyggnad, utbildningsanläggning och fängelse för kronoarbetskarlar.
Livegna grågubbar
Kronoarbetskarlarna, eller grågubbarna som de också kallades eftersom de alltid gick omkring i grå vadmalskläder, var lösdrivare, småtjuvar, frigivna fångar, utstraffade soldater eller andra män som inte hade fast inkomst och bostad och som staten därför inte riktigt visste vad de skulle göra med. Istället för att driva omkring dömdes de till att bli kronoarbetare under fyra år. Under tiden fick de viss lön, men i praktiken var de livegna och fångar. Det var Kronoarbetskarlarna om fick de tyngsta jobben när det nya Kastellet skulle byggas.
På 1840-talet förlades också närmare 400 man ur Kronoarbetskåren på Rindö. Det var lika många som Vaxholms hela manliga befolkning. Där fick de slita hårt med att bygga vägar, kajer och broar. Under år 1891 flyttades Kronoarbetskåren till Svartsjö tvångsarbetsanstalt på Mälaröarna och 1894 upplöstes den helt.
Barnen de Ron leker på Västra gården. Styckjunkare och fru Premejer ser på. Bilden är tagen 1880.
Ett samhälle i sundet
Kastellet var som ett eget litet samhälle mitt i sundet. Här fanns soldater under utbildning, höga militärer med familjer och tjänstefolk men också civila arbetare som kokerskor, pigor, tvätterskor, skomakare, skräddare och hantverkare. I södra donjonen fanns brandstation och mekanisk verkstad. I den norra bodde kronoarbetskarlarna. Om det behövdes kunde upp till 1000 personer vistas här samtidigt, men normalt fanns ca 300-400 personer på ön.
De högre militärerna levde ett skyddat societetsliv. Familjerna umgicks flitigt med varandra och bjöd på kafferep och supéer. I brev från 1800-talets slut skildras en idyllisk miljö. Till exempel skrev den 17-åriga Beata Lagerheim med sorg i hjärtat om flytten från den kära fästningen;
”Begrunda väl att detta är det sista bref jag skriver som officersdotter i Vaxholms stad […] jag blir aldrig, aldrig mera glad”.
Kastellet idag
Idag finns Vaxholms Fästnings Museum i det som en gång var Västra Linjen. På ön finns också restaurang och konferensverksamhet och inomhusaktiviteter som kan bokas av grupper året runt. Sommartid finns också butiker och gallerier runt den före detta borggården. Det finns också möjlighet att stanna över natt för den som vill.